Vildkanin

vildkanin

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus), ofta enbart kanin eller vildkanin, är en art i familjen harar. Den har domesticerats som sällskapsdjur och för att användas som mat.‎Utseende · ‎Utbredning · ‎Ekologi · ‎Europeisk kanin och. Natur, fåglar, djur, foto och utrustning i form av nyheter, artiklar, fakta och guider. Vildkanin. Kaninen placeras som ensam art i släktet Oryctolagus som ungefär betyder "den grävande haren". Kännetecken. Vildkaninen är mindre än hararna och har förhållandevis korta öron och ben. Färgen är normalt brungrå. Till skillnad från hararna har kaninen inga svarta öronspetsar.

Vildkanin - stor skillnad

Vildkaniner har ju inte den teckningen så tam måste den vara, eller korsning som du säger. Även stenmurar, dikesvallar och rishögar används som gömställen. Nappning o övergång till mat gick kanon, och han växer iväg ganska fort. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder två uppe och två nere som fortsätter att växa under djurets hela levnad och ytterligare två små tänder i överkäken. Tamkaninen har det mycket bra när det gäller foder tillskillnad mot vildkaninen. Även i Sverige är kaninen viktig, dels som föda åt oss och andra rovdjur, men även för vissa växter och insekter. Europeiska kaniner följer svenskarnas trend — de lämnar landsbygden för städerna i allt högre grad. vildkanin

Vildkanin - har

Men glad är den iaf, och har börjat äta lite riktig mat med. För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt. Den äkta avföringen är hårda runda pärlor. Tamkaninen  är också social och påverkas väldigt positivt av att få leva tillsammans med minst en annan kanin. Chansen att den ska klara vintern beror lite på hur kallt det blir, men är generellt inte så stor De slits därför till en stämjärnsliknande form. Sammanfattning Vildkaninen infördes till Sverige för cirka år sedan.

Share your thoughts

0 Replies to “Vildkanin”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *